D i Rymden
Just another WordPress.com weblogKolla, Jupiter
Vi bodde ute på stugan i en 10 dar nyligen, och hade med oss teleskopet. Den finska sommaren har ändå envisats med att antingen vara ljus eller molning eller både och på sistone, så fastän teleskopet var med och uppmonterat så blev det inget titta av förrän sista fredagen, då vi dels orkade hålla oss uppe tillräckligt länge, samtidigt som vädret var på vår sida.
Det här råkade faktiskt bli första gången som vi hade ut teleskopet nattetid, och vi kunde direkt konstatera att en lampa med rödljus skall införskaffas.
Ingenting var planerat, så det blev mest att planlöst kika runt på himlavalvet, bekanta sig med de olika okularen och konstater att visst tusan är det en skillnad om man ser på natthimlen med nakna ögat eller med (till och med vårt lilla) teleskop.
Svärmor kom ut och pekade mot en stjärna inte högt ovanför horisonten som lyste hemskt klart. Jag riktade in teleskopet mot den och blev glatt överraskad då det visade sig vara en planet. Inte illa. Amatör och, ja, newbie som man är rådde det faktiskt en viss tveksamhet om vilken planet det råkade vara, men vi kom efter diskussion fram till att det måste röra sig om Jupiter. Och efter att ha luntat i Stellarium så var vi säkra på den saken.
En par saker som försvårade observationen:
- temperaturen, teleskopet hade varit innomhus och det var betydligt kallare utomhus
- ljus & mörkerseende, vi sprang in och ut ur stugan, och grannarna hade på sin utomhysbelysning
- det var ganska tidigt efter solnedgången, vilket vad jag förstått innebär en hel del turbulens, eftersom luften då håller på och kyls ner till natten
- Jupiter var ganska nära horisonten
- terassgolv, igen, är inte det bästa, för det rör på sig och får hela teleskopet att vibrera, om än bara så lite
Nu ser vi framemot hösten och vintern, och hoppas på klara nätter, samtidigt som vi redan börjat överväga ett större inköp i framtiden… tsk.
En första titt på månen
På lördag kväll satt vi med ett par vänner på deras terass, och då kunde jag konstatera att månen syntes igen. För en par veckor sedan var månen dels ny (eller hur den heter, totala motsatsen till ”full” i alla fall”), dels till största delen under horisonten enda fram tills någon gång 3-4 tiden på morgonen.
Så igår, söndag, höll jag utkik och jag tror det var cirka 20-tiden som jag kunde se månen genom kökfönstret. Teleskopet, som vi av någon orsak har uppmonterat och som står i ett hörn av sovrummet, bars ut på verandan och efter lite experimenterande fick jag in månen i okularet.
En del problem och erfarenheter från detta: det är svårt att sikta in någonting på himlen, åtminstone då inga stjärnor syns. Det är inte någon stor del av himlen man ser i gången (beroende på okulär) så det kan vara svårt att orientera sig. Igår var det bara månen och blå himmel som gällde, och eftersom red dot findern på teleskopet inte var kalibrerad så hjälpte inte det så mycket. Men efter en par frustrerande minuter så kom jag på att jag ju faktiskt kunde ställa in den genom att först rikta in teleskopet mot en lämplig trädtopp, och sedan justera findern enligt detta. Efter det var det inga problem att få in månen.
Vibrationer är jobbiga. Justeringar bör göras försiktigt och med eftertanke, och stativet kan man kanske inte ha på en träveranda. Så fort någon av oss rörde på oss så började bilden hoppa pga små små vibrationer i teleskopet som kanske inte annars märktes men nog om man försökte titta genom okularet.
Man bör testa olika linser. Nu är det så pinsamt att jag inte kommer ihåg vilka okular som kom med teleskopet. Men det första jag använde gav den bästa ”närbilden” av månen. Gissningsvis så skulle månen ha fyllt nästan hela synfältet om den hade varit full. Efter att ha bytt om till ett wide-angel okular var månen mindre, men ack så mycket lättare att följa med teleskopet. Barlow-linsen gjorde också sitt.
Jag hade inte någon atlas med mig då jag satt ute, men efteråt sökte jag upp och vågar påstå att det var främst kratern Theophilus som jag kunde urskilja.
Teleskopet kom idag
För en tid sedan kikade jag och frun igenom dokumentärserien Cosmos, av Carl Sagan & co. Från detta föddes ett intresse för rymden, och med det amatörastronomi. Tydligen har vi mera pengar än förstånd, för för en par dagar sedan så beställde vi ett teleskop, och nu har det kommit fram, och sitter nu och väntar på att bli upplockat.
Det är frågan om den här modellen, och vi fick det ganska billigt, tror jag. Till saken hörde att jag förespråkade kikare av modell Helios 7X50, men de var nästan lika dyra som teleskopet, som vid beställningstillfället gick för nedsatt pris. Det är inte direkt astronomisäsong just nu här i midnattssolens land, men vi börjar ju snart gå mot mörkare tider igen, så vi slog till.
Har laddat ner och kikat på manualen, och just nu känns det nog lite som om vi befinner oss ute på djupt vatten. Nåja, man lär sig, man lär sig.
